torsdag 20 juli 2017

Gaustatoppen

I måndags rev vi av vår andra vandring - Gaustatoppen, som är Telemarks högsta fjäll. Toppen ligger på hela 1883m höjd och vandringen startar på 1100m. Från toppen kan man se hela 1/6 av Norges yta vid bra väder!

Förutsättningarna för vår vandring var inte direkt fenomenala. Jag hade jobbat nattpass och hann sova totalt 2h innan vi började gå uppför, det var riktigt jäkla kallt och lite småregnigt och det blåste som tusan. Kan inte riktigt påstå att det var en behaglig vandring - även om själva hiken inte är superjobbig (det är dock väldigt mycket sten och ibland riktigt branta stigningar) så blev det en kamp pga vädret. Vi hade rätt så mycket kläder men blev ändå kalla, uppe på toppen var det bara 3-4 grader varmt. Vi vandrade ändå på i rätt bra tempo och kom upp på 1h och 45 min. På toppen finns ett kafé som säljer våfflor, kakao och lite annat smått och gått - kan lova att det smakade bra med lite våffla (och värme). Vi tog lite bilder utanför och började sen gå ner vilket tog 1h och 20min. Det finns en funicular inne i berget som man kan åka med, men som de bergsbestigare (läs fattiga studerande) vi är så gick vi givetvis upp och ner.

Väl nere tryckte vi in oss i bilen och försökte få upp lite värme. Utan att öppna dörrarna möblerade vi om bilen till sovplatser och lade oss tillrätta under täcken och sovsäckar. Det blev faktiskt en riktigt behaglig natt och vi sov alla gott! (kan eventuellt bero på att jag då knappt sovit på ett dygn). All in all en bra, men mindre behaglig vandring på ungefär en mil. Mitt hetaste (höhöh) tips är att satsa på riktigt varma kläder. Vi såg några som gick upp i shorts (???) men vettefan om de kom ner igen hahah.

(Om ni undrar varför jag bloggar fyra på natten är det pga att jag jobbar natt igen. Och ja, det är väldigt lugnt på avdelningen.)

tisdag 11 juli 2017

Se till mig som liten är

Den 97 år gamla damen på min etage är full av livsglädje och hon rentav sprudlar positivitet. Hon minns mitt fulla namn när jag kommer in, hon minns att jag igår berättade att orsaken till varför hon ofta är kall om fötterna gott kan vara att man får sämre cirkulation när man blir äldre, hon skryter på allt jag gör och försäkrar mig om att jag kommer bli en så duktig läkare. Hon hör dåligt så ibland skriver jag lappar till henne med saker jag behöver kommunicera. Förutom hörseln är det inte mycket den damen har att dras med.

Igår pratade vi om döden. Aldrig har jag mött en människa som är så förnöjd med livet och ser det lilla i det stora; och samtidigt längtar så efter att få dö. Hon är klar med jordelivet säger hon, nöjd med det hon åstadkommit. Så stark i sin tro som hon är, försäkrar hon mig om att hon kommer att ha det så fint i himmelen. Det är ju dit hon ska berättar hon, och hon ser så mycket framemot det. "Når du møter mennesker som er redde før å dø Jennie, då skal du førtelle di om himmelen". Jag nickar och tackar för rådet, för min världssyn har ingen betydelse i det hela. Jag ler och säger till henne att det är fint att hon känner sig så trygg.

Jag har inte mycket till övers för religion, det ska jag erkänna. Inte alls egentligen. Det är mycket vi inte vet om det som försiggår mellan "himmel och jord", men jag tror inte på något utöver det. Men i min personliga utveckling har jag bestämt att jag ska bli mer tolerant mot andra världsbilder än min egen, lite mer ödmjuk inför min egen litenhet. Ibland spelar det ingen jäkla roll vad jag tycker. För visst finns det ändå något vackert i det hela. Att gamla människor, eller människor i allmänhet, kan känna sig trygga när det är svårt och inte behöva vara livrädda för att dö. Att de känner att det är någon annan som tar ansvar över deras livsöde den dagen det inte finns någon kraft kvar längre. Människor som kan njuta till fullo av jordelivet men inte känner någon fruktan inför döden.

Vetenskap i all ära - men i vissa människors liv finns en given plats för att tro på någonting utöver det. Vem är vi andra att ta det ifrån dem så länge det inte gör någon skada?

När jag möter människor som är rädda för att dö kommer jag nog inte att berätta om himmelen. Men om det är dit de är säkra på att de ska kommer jag försäkra dem om att de räcker till och att de gjort rätt för sig under sin tid här på jorden.

torsdag 6 juli 2017

båtlivet

Ledig dag idag igen. Har inte gjort mycket egentligen; solat lite, lyssnat på musik, reseplanerat, tränat med Anna och gjort supergoda halloumi-burgare. Dagarna går så lätt förbi här på något sätt. Träningen har gått superbra i sommar, har nog tränat ca 5-6 gånger i veckan och här i Kragerø blir det ju mycket vardagsmotion i och med cyklingen backe upp och backe ned. Ska bli intressant att se om man blivit starkare och uthålligare i slutet av sommaren!

Igår sjösatte vi vår lilla gummikanot, eller vad man ska kalla den, och tog oss en liten båttur. Vi har tänkt tanken att delta i Kragerø Regattan som ordnas här i stan i mitten av juli för att visa upp vårt vrålåk. (Hahhaha fifaan vilken syn alltså).

Här får ni bilder från dagarna som gått. Nu ska jag lägga mig, det är härmed slut med min ledighet för nu jobbar jag hela helgen framöver och dubbla skifte till och med.

Hade!

tisdag 4 juli 2017

1100 m.ö.h.

Hej alla fina!

Bloggen har minst sagt varit lite sömnig på senaste tiden och jag skall göra mitt bästa för att återuppliva den! Norgelivet fortsätter strålande bra och jag tänkte riva av denna lilla bloggdvala med en fotobomb från vår vandringsresa till Trolltunga i Hordaland (ligger ungefär mellan Stavanger och Bergen). Vår bilresa dit tog 5 timmar och redan den resan bjöd på mäktiga vyer från bilfönstret.




Haha, timingen <3


Tror jag var konståkerska i mitt förra liv.



Väl framme i Odda kommune var vi helt blown away av vyerna. Fick inte någon ordentlig bild på Odda stad mellan bergen men tänk er Disney-sagoland i norsk tappning och det är ganska nära. Vi började köra upp till parkeringsplatsen i Skjeggedal och trodde vi hade hittat rätt, betalade parkeringsavgiften och tänkte börja gå upp när vi fick veta att det visst inte var rätt parkeringsplats. Nä, därifrån körde vi ännu 5km uppför en slingrig bergsväg innan vi kom rätt. Tanken var att parkera där, börja vandra uppåt och slå upp tältet efter några kilometer för att slippa alla människor uppe på toppen nästa dag. Parkeringen var dock PISSdyr (1200 nok för två dygn) och vi förstod oss inte helt på parkeringapparaten så vi frågade tips av en lokal invånare. Denne erbjöd oss parkeringsplats samt tältplats på sin gård i två dygn för 500 nok, och avrådde oss starkt från att börja gå uppför då klockan redan var 9 på kvällen. Vi hade förstås inte tillräckligt med cash utan körde ner till Odda igen och tog ut pengar. Vi slog upp tältet på hennes gård och lade oss tillrätta. Försökte få några timmars sömn med ett vattenfall bokstavligen dånande i örat (haha, Norway-problems).

Kan medge att vi var jäkligt glada för den deal vi tog nästa dag då vi började vandra uppför tidigt nästa morgon. Den första kilometern var rätt så brutal. Höga stentrappor en kilometer uppför. Dessutom hade vi tung packning med tält, sovsäckar, liggunderlag och kamera. Vågar påstå att jag är relativt tränad men jag hade en riktigt jobbig första kilometer. Vandringen är nog genomförbar för de allra flesta som klarar av att gå uppför trappor men man får bereda sig på att det tar tid och är jobbigt. Efter den kilometern planade det ut och vandringen blev riktigt behaglig i ett par kilometer. Vi märkte dock att man inte fick tälta förrän 3 km uppe så vi var verkligt lättade att vi inte hade börjat gå kvällen innan då den första delen av vandringen tog oss typ 2,5h. Vid ca 3 km började det gå uppför igen (dock inte lika jobbigt som första) och marken täcktes av snö ställvis. Vi hade strålande väder och solen gassade på (gav oss snygga sportbehå-brännor samt att jag brände öron och kinder).









Längs med vägen finns mängder av vattenfall med svingott vatten där man kan fylla på dricksflaskan. Så no need att bära med sig litervis av vatten!




Kan avslöja att min vandringsoutfit inte var helt optimal för ändamålet. Ibland blir man tvungen att gå över bäckar och vandra i snö/lera så mina Nike-träningsskor höll inte helt måttet. Men jag var beredd på detta och det är helt möjligt att göra vandringen i träningsskor bara man har med sig många par bytessockor. Hade det regnat hade det dock varit värre då stenarna blir väldigt hala. Redan nu halkade jag ett tiotal gånger och föll några gånger (skadade mig inte dock). Ett par vandringsskor är allra bäst då de stabiliserar fotlederna som blir jäkligt trötta efter en stund och man får lite svårt att stabilisera fötterna vilket leder till att man lätt kan stiga snett. Vädret svänger också otroligt snabbt från gassande solsken då man kan gå i sportbehå och shorts över snön till riktigt kalla temperaturer.















Efter knappt 6 timmar kom vi äntligen fram till huvudmålet - Trolltunga! En stenformation som ligger 1100 meter över havet och 700 meter över Ringedalsvattnet. Det är möjligt att hika dit på under 5 timmar eller mindre men vi föredrog att ta pauser för foto och mat samt att inte stressa då vi ville uppleva naturen på vägen dit.

Och vyerna alltså. Helt jäkla fantastiska. Gick typ med tårar i ögonen ibland. Det är lite läskigt att stå vid kanten och ute på stenen, också för mig som inte är särskilt höjdrädd. Men eftersom stenen sluttar uppåt så ser man inte ner när man står därute vilket gör det lättare. Men man behöver absolut vara försiktig och jag skulle inte börja med några tricks ute på stenen direkt. Vågade mig på en lite skakig yogapose och en hoppbild och sen var jag nöjd.

















Norge är bannemig helt amazing. Mitt nya favoritland. Norge har allt liksom. Fantastisk natur, trevliga människor, härlig kultur.
Ja och så är de jäkligt rika också.





Vi började gå tillbaka och slog upp tältet påväg ner i dalen. Innifrån tältet råkade vi också få riktigt fina vyer ;)



Nästa morgon (efter en kall natt, temperaturen går mot noll under natten) packade vi ihop igen och började gå de några kilometerna neråt igen. Under den sista kilometern nerför de förbannade branta stentrapporna var jag rätt mosig i benen och skakig i knäna men ner kom vi oskadda! Hela vandringen upp och ner är på 22km vilket är rätt långt men helt genomförbart. Ordentligt med mat, bra samt varma vandringskläder och skor rekommenderas. Denna hike bör upplevas påriktigt! Ett tips är att göra den så fort som möjligt ifall man har den på sin bucketlist då turismen hit exploderat på senaste år och min gissning är att det bara blir mer populärt för varje år.


Nästa dag regnade det, vi var jäkligt glada för att vi fått så fantastiskt väder på vår vandring och Odda sa hejdå till oss med en vacker regnbåge mellan bergen. Efter hiken var jag så slut och ville inte gå hundra meter till men nu har jag verkligen fått mersmak för att göra många vandringar till...