onsdag 21 juni 2017

21.06

Vilken mörk dag. Vad säger man ens? Jag hade tänkt skriva att livet är så orättvist mot människor som inte förtjänar det. Men det är inte alltid bara det att livet är orättvist. Det är det vi gör mot varandra. Och det är inte bara det att det är orättvist. Det är brutalt, oberäkneligt och förjävla sorgligt. Det är så overkligt, så komplicerat och så mörkt - det vi är kapabla till. Människan är en varelse jag aldrig till fullo kommer förstå mig på.

Det finns inget som gör så ont i mig som att se unga, vackra liv släckas. Jag är så tom. Jag kan inte ens börja föreställa mig hurdant det är att drabbas hårdast av alla. Med hela mitt hjärta och medvetande fyller jag upp detta lilla hörn av cyberspace för att säga att jag är med. Jag känner och tänker och funderar på hur det kan bli såhär och skickar mina varmaste tankar till de drabbade.

Livet är den vackrast gåvan vi har, och medan jag hoppas innerligt att alla ska kunna känna så försöker jag lära mig att inte ta någonting för givet.

måndag 19 juni 2017

gla i deg, norge

Uppdatering fra Norge! Trivs som fisken i vattnet här alltså. Boendet är typ det finaste jag nånsin bott vid, med bomb-ass utsikt. Det är så jääääkla fint här i Kragerø, världens sommar-paradis. Kommer inte bli några problem att spendera sex veckor här.

Har haft min första jobbdag idag. Kollegorna är väldigt trevliga, även om det tog mig några timmar innan jag började förstå allt folk sa. I slutet av dagen var jag så sjukt trött att jag inte visste hur jag skulle orka ta in nånting mer. Har i vart fall lärt mig mycket norska idag, tror inte det kommer ta så många dagar innan jag snackar det någorlunda bra. Inte flytande alltså, men jag nöjer mig med nån slags svensk-norsk blandning.

Upp till vårt hus har vi 1,2 km backe svinbrant uppåt. Höjdskillnaderna här gör att vi konstant tränar som dårar pga backigt direkt vi skall ta oss någonstans. Kommer ju inte njuta av det efter 10h nattpass men snygga rumpor kommer vi få i alla fall. Det är så jäkla kul att träna här, för det är så fin utsikt överallt. Idag sprang jag in i skogen vid vårt hus och plötsligt kom jag till en vandringsled som ledde upp till en höjd med utsiktsplats. Då var jag bra nöjd alltså.

Nu måste jag börja sova för jag har morgonpass imorgon igen. Ska vila upp mig så jag orkar sitta och koncentrera mig på att hänga med i konversationerna. Føler att dette kommer til å bli skikkelig gøy!

lördag 17 juni 2017

no place like home

Tjena! Uppdateringen här är ju inte av det bästa slaget. Chillar riktigt hårt med bloggen faktiskt och skriver bara när jag har lust. Kanske jag blir mer inspirerad i nåt skede!

Har i alla fall fått sommarlov. Eller har haft sommarlov i två veckor redan, vilka jag spenderat hemma i Österbotten. Har fått va totalt ledig hemma för första gången på flera år. Det har varit skönt! Har tränat väldigt mycket, träffat vänner och släktingar, varit ute i naturen, druckit mycket kaffe, hängt med farmor. Hann precis börja vänja mig med att vara hemma och nu drar jag igen haha.

Sitter på flygplatsen i Vasa för att snart boarda planet till Oslo! (eller tja, via Arlanda). Ska spendera halva dagen i Oslo, vet inte riktigt vad jag ska hitta på (läs: vad jag har råd med), men högst troligen kollar jag in second hand-butiker och turistar lite. Sen hoppar jag på bussen som ska ta mig till stället i skärgården där jag ska jobba i sex veckor! Ska bo med två Uppsala-kursare så helt ensam behöver jag inte vara. Är riktigt taggad för detta!

Nu åker planet, hehe. Hörs sen!

tisdag 13 juni 2017

FLARE


onsdag 7 juni 2017

Juste, lättkränkt feminist var det




Vill alltid känna mig som på dessa bilder. Som en jävligt stark brud med vettiga och bra åsikter, som man inte tystar ner och inte förminskar. Så känner jag mig också på bra dagar. Som att inget kan krossa mig och att ingen kan trampa på mig. Som att det är jag som bidrar till att krossa patriarkatet. Jag och alla starka, coola medkvinnor och medmän och alla däremellan som står för jämställdhet, feminism och att riva ner stereotypa könsroller. De som fattat att vi alla kommer vinna på det i slutändan.

Enligt mig är alla vettiga människor per automatik feminister. Yes I said it. Står man inte för jämlikhet mellan könen i dagens läge, ja då är man faktiskt jävligt ignorant. Men det krävs ett intresse för och en medvetenhet om samhällsstrukturer och om feminismens riktiga definition för att man skall kunna ta till sig vad den innebär i sin helhet. Med denna medvetenhet medföljer ett nytt sätt att se på och granska sociala strukturer och interaktioner oss människor emellan, ett sätt som föder en skepticism och ett ifrågasättande som inte alltid uppskattas av människor runtomkring. Ibland känner jag mig svag. Jag känner att min medvetenhet avfärdas som lättkränkthet och att mitt ifrågasättande ses som ett sätt att hitta fel i allting eller att vara ute efter att provocera. Mitt ökade intresse för jämställdhetsfrågor och feminism har också gjort att jag inte längre kan skratta åt saker jag gjorde förut, jag har fått revidera mitt vokabulär och ibland känner jag att det kryper under skinnet på mig när jag lyssnar på diverse konversationer och jag vill bara skrika Fattar Ni Inte Själva Hur Mycket Bullshit Ni Pratar men jag orkar liksom inte komma med någon jävla pekpinne. Jag förstår ju att man ibland får välja sina strider och att man inte kan förvänta sig att världen skall förändras med en fingerknäppning. Jag önskar bara att alla hade förmågan att tänka utanför sin egen lilla box; lyssna och lägga märke till hur dessa strukturer genomsyrar hela vårt samhälle. Något jag tycker att vi i allmänhet blivit bättre på, speciellt i yngre generationer, men ännu finns det rum för förbättring. Feminist har i viss utsträckning blivit ett skällsord idag, ännu ett sätt att trycka ner och förminska en människas inflytande i debatten. Som att det att jag identifierar mig som feminist på något sätt har en inverkan på mitt sätt att kunna komma med relevanta argument. Eller skoja bara, det har det ju visst, på ett positivt sätt såklart.

Jag förstår fortfarande inte hur feminismen kan vara så jävla provocerande. Då pratar jag om feminismen i sin sanna betydelse, om viljan att få ha samma förutsättningar oberoende av kön. Ja, jag fattar ju att uttalanden som "Jag hatar män" och att Gudrun Schyman bränner upp 100 000 kr i ett försök att synliggöra löneskillnader mellan könen är provocerande. Men det människor måste börja klara av att göra är skilja mellan specifika individers uttalanden och handlingar, och själva ideologin. Feminismen har inte gått för långt även om specifika individer inom rörelsen kanske trampat folk på tårna lite väl mycket. Den dagen feminismen har gått för långt; det är då kvinnor har mer rättigheter, större möjligheter och mindre skyldigheter än män inom olika aspekter i samhället. Let's face it, det lär inte hända any day soon.

Nä, vet ni vad. Det är inte lättkränkthet att jag stör mig på att jag som kvinna inte kan lita på att jag kommer få samma lön för mitt arbete som en man med samma tjänst (jag kan komma med statistik om nån är intresserad). Det är inte lättkränkthet att jag inte tycker det är rätt att tjejer ska leva med att deras kroppar sexualiseras, att deras intellekt nedvärderas eller att de ska uppfattas som störiga och bossiga när de tar lika mycket plats som en man i samma rum. Det är inte lättkränkthet att vi tjejer under hela vår uppväxt fått höra från diverse håll att vi måste se efter vilka signaler vi sänder ut, måste tänka oss för vad vi har på oss, måste akta oss. Men vi har aldrig pratat om de potentiella framtida sexuella förbrytarnas (killarnas) roll i det hela - inga diskussioner om vikten av samtycke, inga moralpredikningar om hur du är en jävla skitstövel om du tror dig ha rätten att ta för sig av någon annans kropp. Fokuset fortsätter att ligga hos offret; hur man ska förhindra att någon förgriper sig på en, hur man inte ska bete sig, vad man inte ska ha på sig. Det är dags att vi lägger ansvaret på de enda som bör bära ansvar i frågan: förbrytarna. Vi måste sluta översexualisera tjejers kroppar samtidigt som vi undertrycker deras sexualitet. Sluta skrika skällsord mot en person av det kvinnliga könet och ge ryggdunkningar åt det andra könet för samma beteende*.

 Och detta måste börja tidigt. Jag önskar att någon hade berättat för mig när jag var 12 år att jag inte behöver acceptera att någon tafsar på mig eller mina kompisar, att det inte är okej att killarna försöker kika in i tjejernas omklädningsrum och att det att "pojkar är pojkar" inte ger dem rätt att trycka ner tjejer på något som helst sätt. Att killar inte har rätt att röra tjejer oavsett hur fulla tjejerna är eller vad de har på sig. För där satt jag 14 år gammal och trodde att det var tjejers fel. Vi måste börja prata med barn om detta, inte behandla dem som småbarn som behöver "skyddas" från att prata om allt som har med sexualitet att göra. Ibland är det som att vi är mer rädda för att göra det obekvämt för oss genom att prata om jämlikhet och vikten av medtycke med våra pojkar, än vi är rädda för att flickorna skall bli antastade. Inte i teorin, men i praktiken. Tro mig, pojkarna behöver också få höra det, det är ingen ovanlighet att pojkar blir antastade heller. Hur ska de veta att det är fel att röra eller bli rörd av någon annan om vi vuxna aldrig berättar det för dem? Det enda sättet att skydda dem från dessa skadliga mönster som omedvetet präntas in i dem från ung ålder är att börja prata om dessa strukturer. Vi måste ge barn och ungdomar ett skyddsnät, så att de vågar prata ut om eventuella trakasserier de blir utsatta för. Det vi indirekt gör genom att normalisera denna typ av beteende är att skuldbelägga offren, samtidigt som vi gör det nästintill omöjligt för dem att våga prata.

Juste, lättkränkt feminist var det. Nä hörni, det är inte heller lättkränkthet att jag tycker att det är åt skogen att kvinnor ifrågasätts och döms när de bestämmer om sina egna kroppar och ifall de är redo att föra ett barn till världen; på samma sätt som de möts av höjda ögonbryn eller skuldbeläggande svar när de vill kombinera en karriär med att bilda familj. Ingen frågar en karriärsman (hör ni? det är inte ens ett begrepp till skillnad från karriärskvinna) hur i världen han kan ha en lysande karriär när han ju faktiskt har barn hemma. För att inte prata om kvinnor som väljer barnlöshet; för barn är ju livets största belöning, den ultimata bekräftelsen på femininiteten, det ultimata sättet för kvinnan att bli hel trallalallalaa. Jag säger inte att barn inte kan vara det för många, bara att samhället är väldigt dömande mot en kvinna som frivilligt väljer att inte skaffa barn.

Det är inte lättkränkthet att vara medveten om patriarkala samhällsstrukturer, att tycka att rättvisa, jämlikhet och respekt är de grundpelare vi borde bygga vårt samhälle på. Att identifiera sig som feminist. Det är min förbannade rättighet att få ifrågasätta dig om du ser mig som svagare, mindre inflytelserik eller att jag på något sätt skall behöva anpassa mig till sämre förutsättningar än dig att bara på grund av mitt kön. Och det är min förbannade rättighet att få sprida medvetenhet om och belysa dessa strukturer. Så nästa gång när det kliar i fingrarna att sätta etiketten lättkränkt feminist på någon som försöker lyfta ett genusperspektiv i en fråga: take a seat och försök lyssna för en gångs skull, personen har högst troligen har ett mycket bredare perspektiv på dessa samhällsstrukturer än du själv har. Du kanske till och med gör dig själv en tjänst?

* Jag skriver cis-normativt. Det är inte så svartvitt som jag skriver här, men det ger texten bättre flyt.

IN CASE Y'ALL FORGOT

söndag 28 maj 2017

skärgårdshelg

Varm i hjärtat efter helgens roadtrip ner till Heddas landsställe i skärgården utanför Söderköping. Över 25 grader varmt var dag, skogspromenader, sol, bad, bastu, diskussioner, spel, fina samtal, vackra människor. Sånt här mår en bra av.

måndag 15 maj 2017

second hand är det nya nya

Halå! Som jag nämnde tidigare har jag ju övergått till att bara handla kläder/grejer second hand. Eller i varje fall så långt det går. Underkläder vill man kanske handla nya (lol). Tycker det är så jäkla onödigt att vi köper nytt och nytt och nytt, när det finns mängder av grejer som andra inte använder längre och som dessutom är mycket billigare. Det är inte hållbart att vi konsumerar kläder som vi gör, och att varje plagg vi köper är nytt. Många vintage plagg från 80-90 talet som hållit till dagens läge är dessutom mycket mer hållbara än plagg man kan köpa på H&M och Gina Tricot idag. Har de hållit i 30 år så håller de länge till. (Dessutom är de ofta så mycket snyggare än nya plagg).

Älskar second hand för att man aldrig riktigt vet vad man kommer att hitta. Tycker att plagg i vanliga butiker lätt blir väldigt tråkiga och ser likadana ut. Trender kommer och går och efter en stund är plagget man köpt otroligt otrendigt. Hur många gånger har man inte gått i den fällan och det resulterat i en hög med plagg som är använda några gånger men som man tröttnat på redan. Så onödigt.

Med det sagt har jag eventuellt shoppat ohållbart många second hand plagg på senaste tiden, haha. Förra helgen var vi som sagt på en bakluckeloppis där jag fyndade en hel del och även denna helg åkte vi ut till Nacka där det var marknad och såldes mängder av snygga plagg. Ska chilla lite med shoppingen, för även om det är bättre än att köpa nytt och det inte kostat mig särskilt mycket så är det onödigt att äga plagg man inte hinner använda. Tänkte i alla fall visa upp några plagg jag hittat på senaste tiden och kanske inspirera er till att shoppa mer second hand!

Dessa bilder visade jag redan förra veckan, men de snygga röda byxorna hittade jag i en second hand affär på söder och byxorna på den nedre bilden hittade jag på bakluckeloppiset.

Denna keps var ett jäkla fynd alltså. Låter kanske lite märkligt men jag hittade den seriöst på en gräsmatta och tyckte den var svinsnygg så den fick följa med. Det var alltså nån som tappat den, det var inte som att jag stal den (hehe). Den är i blå sammet och bara allmänt ball. Finders keepers. Den mysiga, röda tröjan hittade jag på ett loppis här i Uppsala för någon månad sen.

Sorry för den töntiga bilden men dessa apsnygga Marshall-lurar köpte jag second hand på appen Plick som jag brukar använda mig av rätt så frekvent. De fungerar som en dröm, ljudet är skitbra och jag fick dem för en relativt billig peng jämfört med nypris. Winwinwin.

Den sportiga nättröjan fyndade jag för några enstaka kronor på marknad, glittriga toppen och vintage-jeanskjolen hittade jag på bakluckeloppiset. Mina favoritjeans på första bilden köpte jag på Beyond Retro. Älskar dessa plagg! Kjolen är också en av mina absoluta favoriter och kostade mig hela 20 kronor.

Jag älskar ju 90-talsmode och Calvin Klein-tröjan skriker verkligen 90-tal med strasstenarna. Har använt den orimligt många gånger redan, också ett av mina favoritplagg. Sammets-historian på den andra bilden är nog egentligen en kofta/kavaj och jag kommer nog mest använda den så, men med ett par shorts eller en kjol under så fungerar den finfint som någon typ av klänning också.


Denna drömmiga klänning hittade jag också på marknaden igår. Tycker den är så jäkla snygg, dock väldigt kort så jag funderar på att försöka hitta en tight svart kjol att ha under det genomskinliga för att förlänga den litegrann. Avskyr när klänningar är för korta, jag går konstant och drar i dem och känner mig obekväm. Annars fungerar klänningen som en topp också om man viker upp den lite, eller så kan man ha en annan kjol ovanpå.

Tycker att marknader och storloppisar är allra roligast att gå på eftersom man verkligen kan fynda saker till otroligt billiga priser. Där kan man också hitta annat än kläder. Beroende på var man bor kan det förstås vara mer eller mindre svårt att shoppa second hand, men man brukar kunna fynda på de mest oväntade ställen ibland. Det är lite som en skattjakt, hehe. Förutom att hitta marknader så tycker jag att second hand-appar är otroligt fiffiga; t.ex. Plick som jag nämnde tidigare. Finns också en app vid namn Schpock som jag inte provat. Är dock inte säker på om det säljs så mycket på dem i Finland, men vi kanske kan sprida trenden? Angående Second Hand shopping i Stockholm har jag inte bäst koll, men jag gillar Beyond Retro (trots att det kan vara dyrt ibland), Humaniora är riktigt bra och Stadsmissionen har jag hört bra om. När jag blivit mer rutinerad kan jag skriva ihop en mer utförlig Second Hand-guide för Stockholm. Mera Second Hand till folket!!