söndag 29 november 2015

spring för livet


Kollade precis en väldigt sorglig dokumentär om domestic violence. Tänk hur många kvinnor som årligen utsätts för våld eller blir mördade av sina partners? Som manipuleras, torteras psykiskt och fysiskt, blir slagna gula och blå av den person man borde kunna lita mest på. Det gör mig så fruktansvärt arg samtidigt som det krossar mitt hjärta. Det är så hemskt att kvinnor alltid är i underläge; kvinnor misshandlas, våldtas och förminskas. Bara för att vi (oftast) är det fysiskt svagare könet och har biologiska nackdelar. Jag förstår inte hur man som man kan tycka att man på något sätt har makt och är överställd kvinnan bara för att man råkat vinna i det biologiska lotteriet. Män blir väldigt sällan misshandlade av sin partner. Män blir inte våldtagna av sina kvinnliga partners. Män har så otroligt många fördelar socialt, samhälleligt, fysiskt, ekonomiskt etc. Och så finns det fortfarande folk som förminskar feminismen.

Jag har fler gånger tänkt på vad jag skulle göra om jag blev slagen av min partner. Det självklara svaret är väl att jag skulle lämna personen, men when it all comes around tror jag inte att det är så enkelt. Innan man varit där tror jag inte man kan förstå den manipulation och det psykiska våldet man utsätts för, hur det bryter ner en i mindre och mindre bitar. Hur personen kan få en att känna sig så extremt värdelös att man till slut själv börjar tycka att man förtjänar det. Psykisk misshandel är ett otroligt kraftfullt vapen. Samtidigt tänker jag väl att jag ändå skulle ha tillräckligt med självrespekt att lämna personen. Kan inte tänka mig att jag skulle kunna förmå älska en person som misshandlar mig. Att lägga en hand på en kvinna är aldrig aldrig aldrig okej, det är extremt fegt, äckligt och jag spyr på män som kan tänka sig att slå den kvinna de säger att de älskar. Det är aldrig okej för en kvinna att slå sin man heller men let's face it, det är ett mycket mindre problem i dagens samhälle. Nej, fy fan för män som slår kvinnor. Fy fan för våldtäktsmän. Fy fan för män som tror att de sitter högre upp än kvinnor i hierarkin. Fyfan för personer som tar till våld för att de saknar kapacitet att behärska sig själv eller inte kan utrycka sig eller argumentera på ett vettigt sätt. Kvinnor är fantastiska. Kvinnor ger liv. Kvinnor är smarta, starka, kompetenta, duktiga, vackra. Trots alla de nackdelar vi har i dagens samhälle skulle jag aldrig vilja vara man. Jag älskar att vara kvinna och kommer fortsätta stå för feminismen så länge hela samhället påriktigt är av den åsikten att vi är precis lika fantastiska som det andra könet, och förtjänar precis samma behandling och precis samma fördelar trots att vi har andra könsorgan.

"Man skadar inte den man älskar, vilket du faktiskt säger att du gör. Spring för livet om det är dig kärt, att slå tillbaka, det är det inte värt. Du kan inte förändra, du kommer aldrig förstå, det enda du kan göra är att gå."

UPDATE - Vill bara påpeka att våld mot män är precis lika hemskt. Både psykiskt och fysiskt våld. Och angående att jag skrev "män kan inte våldtas" tidigare - väldigt klumpigt av mig, män kan visst våldtas. Menade kanske snarare att män inte kan bli våldtagna på samma sätt av kvinnor. Visst finns det fall då kvinnor våldtagit män men det är ju verkligen inte i samma utsträckning som the other way around. Men jo män kan också våldtas, av andra män till exempel, och det är precis lika hemskt och äckligt och bör tas på precis lika stort allvar.

lördag 28 november 2015

GOOD MORNING

Godmorgon! Eller ok, god dag. Vaknade imorse klockan sju och hoppade upp i sängen... vet ni den där känslan då man sen inser att det är lördag och att man får sova vidare. Obeskrivligt, underbart, fantastiskt. Hur som haver, somnade om och drömde världens mardrömmar om att alla mina nära och kära dog. Det var inte så värst fantastiskt faktiskt.

Nu sitter jag och dricker mitt morgonkaffe. Ska kila iväg till gymmet snart och dra ett pass, sen ska jag städa lite här (ser ut som ett bombnedslag en dag efter att jag städat, suck) och laga lite mat. Ikväll är det sittning på någon gård en bit utanför Uppsala. Temat är taco/mexico/sydamerika/yadayada. Konstigt tema tänker ni, men detta är alltså en sittning vi ordnar för våra faddrar som ett tack (eller ja, en av sittningarna) så därav kommer temanamnet TACO-faddersittning :) Vet fortfarande inte riktigt vad jag ska ha på mig... har inte en massa sombreros hängande här hemma direkt, och det lockar inte alls att köpa något sånt bara för en sittning. Kanske det funkar med en vanlig hatt, och min poncho-halsduk. Who cares egentligen.

Lite mysiga bilder från någon jullovsmorgon där hemma för nåt år sen. Åh, vad jag längtar till att mysa ner mig i den lurviga pälsen igen <3




black friday

Det har blivit helsvart många dagar på rad nu... Lite tråkigt kanske, men det är ju så jäkla lätt. Och så får man leta ganska länge om man ska hitta något färgglatt plagg i min garderob. Måste bli bättre på att ha färg!! 

Rocken jag har på mig på de senare bilderna fick jag äntligen hem idag, sådär över en månad försenad. Köpte den second hand på internet och den fastnade i posten. Sen hann jag byta adress också vilket krånglade till det ytterligare. Hur som haver, den är helt perfekt! Väldigt lik den jag hade tidigare, som mystiskt försvann på en sittning i höstas... påstå nog t.o.m. att denna är ännu snyggare. Mycket bättre material också än min billiga H&M-variant. Denna är nog lite längre också, jag älskar den. Sån där perfekt, tidlös kappa som man aldrig tröttnar på.

Orkar inte ens be om ursäkt för kvalitén på bilderna eller min smutsiga spegel. Here you go.





torsdag 26 november 2015

thanksgiving throwback

HAPPY THANKSGIVING! FaceTimade precis med mina hostkids i USA, har inte sett dem sen jag åkte i Augusti. Har bara inte blivit av. Usch vad jag saknar dem nu, de har blivit så stora också... I förra året var jag i North Carolina för att fira Thanksgiving hos farföräldrarna. Kommer ihåg att det var riktigt trevligt! Gillade nästan Thanksgiving mer än jul i USA, kanske för att jag är så fast vid mina egna jultraditioner. Känns som att Thanksgiving är mer om att umgås än om presenter och det gillade jag. Samtidigt som det är svårt att tro att detta redan är ett år sen, kan jag ibland tänka "har jag faktiskt varit i New York i ett helt år?". Ibland känns det typ som en avlägsen dröm. Kan vakna ibland och ha värsta abstinensen, sakna barnen och storstaden som tusan. Då försöker jag tänka på hur jobbigt och svårt det var ibland, och på hur bra jag ändå trivs med studielivet. Har nog inte helt kommit in i den här stan och att bo själv ändå, har ju trots allt bara varit här i tre månader nu... sånt tar alltid tid. Tog nog minst ett halvår innan jag blev van att bo i New York. Mörkret här gör också att man längtar tillbaka till storstaden med sina höga skyskrapor och miljontals ljus...

Men jag ska inte klaga. Den här staden är bra fin den med. Och man kan alltid åka tillbaka och hälsa på. Trots att jag saknar det som fan ibland skulle jag nog inte göra om hela faderullan igen. Det räcker med en gång, haha. Men New York, vi ses nog asap.

I Thanksgiving-anda slänger jag in bilder från förra året i North Carolina:



Åh, Baby-Jake! Han är så stor nu jämfört med då.







Min prinsessa!

onsdag 25 november 2015

WKND

Hey! Long time no see, igen. Världens sämsta bloggerska men jag har inte motivation till någonting. Måste börja sova snart så jag skippar skitsnacket och slänger in bilder från förra helgen. Den var riktigt bra! 

På fredag hade vi tenta och efter det blev det bastu, bakande, en massa ätande, glögg- och vindrickande och sen Trivial Pursuit sent in på natten. Förbannat trevligt och mysigt.






På lördag stack vi iväg till nybyggda Mall of Scandinavia i Sthlm. Sviiinbraaa!!






Så jäkla fräscht och fint och modernt. Utbudet är jättebra också, även om jag inte handlade mer än lite sminkprodukter. Och mat förstås. Och fika. Kul att man har råd med en massa mat, kaffe och fika men ingenting annat. Hehe, priorities.




Tack för en sviiinbra dag tjejer. Detta gör vi om riktigt snart!

På söndag satt jag nog mest hemma, njöt av att inte behöva plugga och kollade Grey's Anatomy en stor del av dagen. Skönt. Men nu ska jag börja sova så jag orkar upp och iväg på föreläsningar imorgon. Gonatt!

torsdag 19 november 2015

mitt liv är ett virrvarr av latinska termer

Plugg, plugg, plugg. Vill bara skriva den där jäkla tentan redan och ha den över. Nåja, väntan äro ej lång, klockan 14 imorgon börjar den. Vilket innebär att jag har tid att panikplugga lite imorgon ännu... Jag är tidsoptimistdrottningen alltså. Eller kanske drottningen av oeffektivitet. Vilken kärna i hjärnan styr tidsuppfattning, vilka droger ska jag ta för att reglera den neurotransmittorn? Varför får jag inte lära mig sånt?

På kvällen blir det fest. Yess. Och en helg heeelt utan plugg, för det finns inte ens nåt att plugga på då vi börjar ny kurs på måndag. Wiihey.

Bilder från en tid då jag tydligen var tillräckligt fixad för att t.o.m. orka ta selfies. Klädd i min glädjefärg som vanligt. Svart är livet (som i att svart är bäst, inte att livet är dystopiskt). Usch, det märks att jag varit ensam för mycket idag. Nu ska jag sluta svamla och gå och lägga mig. Au revoir världen.





måndag 16 november 2015

in i tentapluggsdimman

Haloj! Här pluggas det hjärnstrukturer och nervbanor för fullt. Vi har tenta på fredag så det gäller att råplugga lite de närmaste dagarna. Som tur är är denna tenta inte alls lika omfattande som förra tentan, men rätt komplicerad och detaljerad nonetheless. Detta intresserar mig dock mer än cirkulations och respirationssystemen vilket förstås är mer motiverande. Känner att jag har mycket bättre koll på detta också, har inte slöat bort fullt lika många föreläsningar som inför förra tentan... ;) Här får vi prata om emotioner, minne och inlärningsprocesser och hur hjärnan fungerar. Mycket mer diffust på ett sätt men det är det som gör det intressant. Men man ska inte ropa hej före man är över ån (?). Och cirk&resp-tentan gick förvisso bra, plötsligt har jag inte alls lika bra koll som jag tror på detta. You never know.

Tänk att detta är sista tentan jag skriver innan jul?! När hann det ens bli oktober. Jag och Caroline tjuvstartade faktiskt pepparkaksbakning och julmusik redan i lördags, är mer taggad på julen än jag varit på mångamånga år. Får äntligen fira hemma med familjen. Ska bli riktigt kul att åka hem faktiskt och få en paus i Uppsala-stress-plugg-livet.

Nu, lite mer pluggande och sen ska jag cykla hem från skolan (sitter alltid här för jag får inget gjort hemma). Ser att det spiller ner regn nu också, oh how lovely.

Ha de!


lol, that quality


söndag 15 november 2015

terror is terrible wherever it takes place

Har varit väldigt tveksam i frågan om jag ska ta och skriva några rader om Paris-attacken igår eller om jag ska låta det vara. Problemet när något sånt här, onekligen mycket hemskt händer, är att sociala medier exploderar; man blir snabbt mätt och matt på hela företeelsen och det känns som att det blir svårt att tillföra något nytt till diskussionen. Å ena sidan finns det de som visar stöd, färgar sin facebook-profilbild i Franska färger och hashtaggar #prayforparis - å andra sidan de som ifrågasätter sociala mediers vinkling och sätter sig emot att denna händelse blir så extremt exponerad när det sker så mycket annat hemskt runt om i världen varje dag. Det finns de som inte orkar bry sig, de som bryr sig men inte har något intresse av att visa sitt engagemang och de som kanske inte sist och slutligen reflekterar så mycket över händelsen men visar sitt stöd ändå för att det är så himla enkelt att lägga ett filter på sin profilbild och därmed visa omvärlden att de bryr sig och hänger med. Till sist finns de också de som har svårt att ordna sitt virrvarr av tankar och inte riktigt vet hur de ska formulera sig i ord för att de inte riktigt vet hur de ska ställa sig i frågan. Precis därför jag ändå väljer att skriva detta inlägg - behöver strukturera mina tankar lite och tänker använda bloggen som virtuell anslagstavla för mitt virrvarr av mentala post-it lappar.

Jag vaknade igår morse till tonen av meddelanden som plingade i mobilen, läste dem och det stod saker i stil med "Vad är det som händer? Paris 9/11?", "Usch va hemskt" och "Finland höjer sin beredskap" etc. Förståeligt nog hoppade jag upp i sängen, loggade in på diverse sociala medier och nyhetssajter för att skaffa mig en uppfattning om vad som hänt. I dagens länge tar det inte många minuter innan man skaffat sig en någorlunda heltäckande bild när det handlar om en såpass stor nyhet. Det är snarare omöjligt att undvika det om man är aktiv på internet. Jag blev förstås alldeles matt och förbryllad, satt i sängen en bra stund med tårar i ögonen och kände hatet och avsmaken växa inom mig. En till terrorattack har skett i religionens tecken - jag reagerar med ilska och hat och känner hur det vrider och vänder inom mig av avsmak mot allt som har med religion att göra. En ganska normal reaktion när man blir väldigt upprörd och när det rör något man själv har en relativt negativ inställning till från första början. När jag sedan lugnat ner mig lite insåg jag dock att jag måste se på en större helhet och inte snöa in mig på mina negativa tankar. Hat leder ingenvart.

Jag har sedan många år tillbaka övergett den kristna världsbilden (och religiositet överhuvudtaget) och identifierar mig själv som agnostisk ateist (hittade äntligen en passande beskrivning när jag läste Linneás inlägg, tack! har velat mellan ateism och agnosticism, så det var ju inte mycket svårare än så). Det är något jag medvetet valt att inte skriva om i min blogg helt enkelt för att det är en extremt känslig fråga och jag har inte riktigt orkat ta mig an den. Kunde skriva långa rader om detta ämne men känns inte som att det finns plats i detta inlägg för mig att börja definiera och förklara min egen inställning, så jag tänker bara "put it out there" och sen fortsätta med själva pointen av inlägget - koppla detta till gårdagens händelse.

När man väl har erkänt sin egen inställning och känner sig säker i sin övertygelse blir man lätt inskränkt och har svårt att se saker ur andra synvinklar än den man själv anser vara rätt. Detta gäller både för ateismen och de olika inriktningarna inom teismen. Det blir till exempel lätt när något sånt här händer - när terrorister skriker "allahu akbar" (Gud är större) och skjuter ihjäl massor av oskyldiga människor i Guds namn - att genast dra paralleller till att religion är av ondo; orsakar krig, förödelse och ond bråd död. Vilket i viss mån också är sant. Jag står stadigt i åsikten om att organiserad religion har mörka baksidor och detta ser vi spår av överallt i historien. Samtidigt tycker jag att religion är mycket större än så; behovet av en oförklarlig högre makt sitter djupt rotad i människan och har genom tiderna ingett trygghet och hjälpt till att förklara fenomen människan inte själv varit kapabel till att förstå. Den har gett mening och betydelse åt många människor under tidens gång. Det är inte utan orsak man i vissa sammanhang gett människan namnet homo religiosus (den religiösa människan), just p.g.a. detta starka underliggande, psykologiska behov. Religion är ett vitt och brett, enorm stort ämne som ibland känns totalt övermäktigt och svårt att tackla.

När terrorattacker av detta slag händer är det enligt mig viktigt att man gör skillnad på Jihadism och Islam. På samma sätt som en "vanlig kristen" knappast vill att dess tro blir likställd med ideologin hos en extremkristen fundamentalist, är det fel att jämställa muslimer med dessa extrema jihadister. En extremgrupp hos en viss inriktning representerar givetvis inte den stora helhetens inställning. Även om jag anser att religion har haft enormt inflytande när det gäller krig och förödelse i historien är inte terrorism = religion. Terrorism är en konsekvens av sjuklig religiös övertygelse och har förekommit inom många olika religioner, inte bara Islam. Däremot vill jag verkligen inte förminska att extremgrupper, speciellt IS, är ett enormt stort hot i vår värld idag och även om jag inte anser att all tro är av ondo skrämmer detta livet ur mig och får mig att grundligt ifrågasätta religionens enorma inflytande och om den faktiskt hör hemma i dagens samhälle. Jag har verkligen inte kunskapen att vidare analysera Islam och Jihadism så jag tänker inte slänga ur mig antaganden och åsikter eftersom jag inte är tillräckligt insatt, men jag håller fast vid att organiserad religion och tro enligt mig är två skilda saker.

Jag hoppas att jag gör mig någorlunda förstådd i detta inlägg, jag försöker se på gårdagens händelse ur ett helhetsperspektiv med själva orsaken i fokus. Sen kan man hålla på och skriva om händelsen i överlag hur länge som helst och ur andra perspektiv; varför media exponerar just denna händelse så mycket att man nästan dränks i nyhetsflödet medan det läggs mycket mindre fokus på massdöd och terror i de delar av världen som inte hör till västvärlden. Varför det inte finns filter på Facebook för att visa sitt stöd för människorna som dog i attacken i Libanon eller människor som dör i terrordåd överallt i krigsdrabbade länder, dag efter dag. Förklaringen är enligt mig ganska simpel: det blir för mycket för oss att tänka på och lägga energi på allt hemskt som händer i världen, men när någonting sånt här sker i ett land med västlänningar känner vi en starkare koppling och terrorn är plötsligt nära oss, den sker inte längre bara "där långt borta". Det handlar om känslan av närhet eller avstånd. Vi har lärt oss filtrera och sålla bort i det enorma nyhetsflödet, jag vågar påstå att vi inte orkar engagera oss på samma sätt i ett terrordåd i Mellanöstern som när det händer såpass nära oss (kanske snarare mentalt än geografiskt) som i Paris. Som sagt exponerar också media en sådan här händelse i enormt mycket större utsträckning än en attack i ett "icke-västvärldsland" - precis för att det förmodligen berör oss i mycket större mån. Större nyhetsvärde. Media styr människor och människor styr media.

Jag tänker inte byta min profilbild eller hashtagga #prayforparis, främst för att jag inte tycker att det spelar någon roll överhuvudtaget. Jag tänker reflektera över det, jag tänker ta det som en orsak att läsa på och lära mig mer om Islam och religion överlag. Mina tankar går till offren i Paris och deras anhöriga och också till människor som faller offer för liknande dåd överallt i världen även om jag förmodligen aldrig kommer läsa lika mycket om dessa händelser. Terror är terror var den än äger rum och det är ingen mening i att förminska den någonstans; varken Paris-händelsen i jämförelse med andra händelser, eller andra händelser i jämförelse med Paris. 

Tack för mig.




torsdag 12 november 2015

ROUTINE - DAY&NIGHT

Hejsvejs! Nu tänkte jag slänga in lite yta här! Det har inte varit så mycket sådant på sistone så nu är det dags tycker jag. Tänkte göra något jag aldrig gjort förut, nämligen visa min sminkrutin *jubel*, Jag är ingen sminknörd men ett litet intresse har jag i alla fall, främst för att jag tycker smink är så kul. Lite som att måla, men ha ansiktet som en canvas. 

Vill man inte sminka sig och tycker det tar för mycket tid/har inget behov - awesome, kör på det! Vill man festsminka sig varje dag - helt upp till var och en! Enligt mig handlar smink om att framhäva, inte dölja, och hitta en stil man gillar. Att älska smink är helt okej och inget man behöver skämmas för, det gör dig inte ytlig bara för att du tycker smink är kul. Samtidigt som det inte betyder att du inte bryr dig om ditt utseende eller stil för att du väljer att inte sminka dig. 
Klyschigt som fan men gör det du känner dig bekväm med! 

Simple as that.

Okej, över till min sminkrutin som var det jag skulle skriva om. Här får ni en osminkad bild av mitt nylle. Är inte född med perfekt hy även om man många gånger önskar att man var det - men just nu är det helt ok faktiskt. Typisk bland hy, fet t-zons-person är jag, har nästan alltid några små jäklar på hakan, runt näsan och i pannan. Dem brukar jag oftast tycka om att täcka!
(varför denna text insisterar på att vara centrerad är en annan fråga...)


Dessa produkter använder jag för basen. Till en vardagssminkning kör på jag oftast bara på foundation + puder, är lite för lat för primer och contour, men basen blir onekligen snyggare om man slänger på lite av dem också. Produkterna är medsols i följd enligt hur jag använder dem (wow) - primer från GOSH - billiga budgetfoundations, som jag blandar för rätt nyans, från Loreál och Maybelline - foundationborste från Real Techniques - puder från MAC - (två borstar av okänt märke, tror de är köpta på emotion) - contourkit från Ulta (finns bara i USA).


Här har jag slängt på allt och contourat väldigt svagt. Contour är simplare än det låter - mörka skuggor på de partier som ska "sjunka in" t.ex. under kindben, vid tinningarna, på sidan om näsan osv. Ljusa skuggor på kindben, näsrygg, precis över läppen, under ögonbryn. Jag brukar inte contoura så tydligt, men det gör man som man vill. Många brukar dock slänga på solpuder på kinderna men det blir tyvärr lite motsatt effekt om man är ute efter att framhäva kindbenen.


Sen över till ögonbrynen som jag kan tycka är något av det viktigaste i ansiktet om man vill satsa på sminkningen. Med bas + bryn behövs det inte mycket mer om man känner så. Till brynen använder jag dessa produkter. En liten stumppenna från Lumene (haha) för att fylla i bara lite "grundligt", sen Dipbrow Pomade från Anastasia Beverly Hills i färgen Taupe och till sist bryngel från Lumene. Brynfärgen är mångas favorit men kan nog vara svår att handskas med i början, plus att det tar tid. Om man vill få det undan snabbare har Anastasia också en brynpenna som heter Brow Wiz som verkar superbra. Har bara testat den i affären dock. Jag storgillar brynfärgen, men man ska lära sig handskas med den. Om jag har tid/lust/ork drar jag också en linje under brynen med en concealerpensel för att ytterligare definiera dem.



Till själva ögonen är jag ganska sparsam till vardags. En ljus skugga i den här paletten från Clinique, kanske någon lite mörkare i ögonlocksfåran (snygg översättning, crease heter det på english). Ofta skippar jag allt som heter ögonskugga och kör på bara maskara. Den här är suuuuperbra och kommer från Oriflame, The One heter den. I maskaraväg är jag beroende av vattenfast maskara och kan inte köra på något annat.


Sådäääär! Då kan man bara torka av foundationen från läpparna, haha, och smeta på lite läppbalsam. Eller så gör man som jag ofta gör och kör på rött läppstift även till vardags. Det har blivit min grej lite, tycker jag passar allra bäst i rött läppstift av något slag och man ser genast mer uppiffad ut även om man annars inte har mycket smink.


Detta är nytt och kommer från MAC, det heter Viva Glam III B35 (det står det på det i alla fall, vettefan vad det heter egentligen). Det är ett ganska mörkt, lite brunrött läppstift. Den egentliga färgen syns ganska dåligt på bild men det är en stor favorit i varje fall!


Använder också en läppenna innan (står Half-Red på den). Läppstiftet smetar jag först ut för att få mest pigment och använder sen en pensel för att få det att bli snyggt.


DONE. Lål, nej.

Sådär ja! En ganska vanlig vardagssminkning, här har jag dock ansträngt mig ganska mycket haha. Detta tar oftast runt 10-15 minuter.



Ska man snabbt sminka om sig till kvällssminkning, vilket är ganska vanligt för mig eftersom jag alltid blir stressad och får rusa iväg, är ju eyeliner den absoluta räddningen. Sen kan man slänga på ett till lager maskara, kanske contoura lite mer, fixa läppstiftet och man är good to go.

Jag använder en från Kat Von D, tattoo liner heter den och den är svinbra. Verkligen den bästa jag testat.





There we go. Min eyeliner ser olika ut varje gång haha. Det är en konst att lära sig det där alltså. Med den här linern tycker jag i alla fall det är mycket lättare än med en flytande - denna är mer som en tuschpenna men sitter otroligt bra. Sen är det bra att avluta med en fixerings-spray så sminket sitter, jag har en från NYX som jag köpt i USA.

Såja, vilket långt inlägg det blev och jag gick verkligen lös på selfies hehe. Kul med lite variation ibland, hoppas ni gillar det!