lördag 28 maj 2016

INSOMNIA





Kunde inte sova inatt så ca halv fyra på natten blev jag inspirerad och fick för mig att jag skulle fota. Började fundera på hur hemskt det skulle vara om man inte kunde sova alls ja siitä ajatus sitten lähti. Där satt jag då mitt i natten med en liten ficklampa i ansiktet. Lite märklig är jag allt ibland, men jag tycker bilderna blev väldigt bra. Fick till exakt den stämning jag ville ha. 

Det är något man tar för givet alltså, att kunna sova. Desto mer jag läser om kroppen och detta märkliga, fantastiska system blir jag medveten om hur mycket jag tar för givet... Det är faktiskt rätt makalöst att man fungerar helt normalt med tanke på hur mycket som kan gå fel. Fasen, att ha en frisk och hel kropp är något man verkligen borde uppskatta.

Nu svävar jag iväg igen. Hejdå.

fredag 27 maj 2016

middagsfrid




Vad har hon blivit för mat-freak, tänker ni nu. Ja det ska jag berätta för er! Hela tre gånger denna termin har det skett något fantastiskt; jag har fått en hel, stor kasse supergod och nyttig mat hemlevererad till mig. Gratis. What?! Jo, det är så att min kusins pojkvän (de bor utanför Uppis), jobbar på nånslags budfirma och bland annat levererar de dessa färdigkomponerade matkassar som är planerade efter recept, hem till folk. Tre gånger har det blivit en vegetarisk matkasse över och då har jag fått den, istället för att de ska tvingas kasta bort den. Hur bra?! Det är ju verkligen drömmen för en halvfattig student utan mat-inspiration. Så ni kanske fattar hur tacksam jag är!

Recepten är verkligen to-die-for. Nästan så jag överväger att få matkassar hemlevererade även om jag skulle behöva betala för dem. Det är så jäkla lyxigt, maten är fräsch, nyttig och fylld med grönsaker och bönor/linser. Denna gång innehöll kassen ingredienser för "krämiga zucchinibiffar med matig rödbets- och spenatsallad och örtsås" (första bilden), "mexikansk pasta med majs och riven västerbottensost" (bild två och tre) samt ett tredje recept jag inte hunnit laga än. Varje rätt innehåller också recept och ingredienser för en sallad. Kassarna kommer från ett företag som heter Middagsfrid och jag rekommenderar det verkligen då kassarna innehåller fräscha råvaror som till största delen är ekologiska och så fria från tillsatsämnen som möjligt (*smörsmör* kanske jag ska börja jobba hos dem som marknadsförare).

Matkassarna har hittills räckt i ca 1,5-2 veckor trots att det bara är tre recept, då mängder mat egentligen är för 4-5 personer. Så nu är mitt största problem hur jag skall hinna äta upp all mat då jag snart ska fly hoodsen för sommaren...

EDUCATION IS NO EQUALIZER


"Lift off" lyrics:
“Education then, beyond all other devices of human origin,
Is a great equalizer of the conditions of men.” – Horace Mann, 1848.
At the time of his remarks I couldn’t read — couldn’t write.
Any attempt to do so, punishable by death.
For generations we have known of knowledge’s infinite power.
Yet somehow, we’ve never questioned the keeper of the keys —
The guardians of information.
Unfortunately, I’ve seen more dividing and conquering
In this order of operations — a heinous miscalculation of reality.
For some, the only difference between a classroom and a plantation is time.
How many times must we be made to feel like quotas —
Like tokens in coined phrases? —
“Diversity. Inclusion”
There are days I feel like one, like only —
A lonely blossom in a briar patch of broken promises.
But I’ve always been a thorn in the side of injustice.
Disruptive. Talkative. A distraction.

With a passion that transcends the confines of my consciousness —
Beyond your curriculum, beyond your standards.
I stand here, a manifestation of love and pain,
With veins pumping revolution.
I am the strange fruit that grew too ripe for the poplar tree.
I am a DREAM Act, Dream Deferred incarnate.
I am a movement – an amalgam of memories America would care to forget
My past, alone won’t allow me to sit still.
So my body, like the mind
Cannot be contained.
As educators, rather than raising your voices
Over the rustling of our chains,
Take them off. Un-cuff us.
Unencumbered by the lumbering weight
Of poverty and privilege,
Policy and ignorance.
I was in the 7th grade, when Ms. Parker told me,
“Donovan, we can put your excess energy to good use!”
And she introduced me to the sound of my own voice.
She gave me a stage. A platform.
She told me that our stories are ladders
That make it easier for us to touch the stars.
So climb and grab them.
Keep climbing. Grab them.
Spill your emotions in the big dipper and pour out your soul.
Light up the world with your luminous allure.
To educate requires Galileo-like patience.
Today, when I look my students in the eyes, all I see are constellations.
If you take the time to connect the dots,
You can plot the true shape of their genius —
Shining in their darkest hour.
I look each of my students in the eyes,
And see the same light that aligned Orion’s Belt
And the pyramids of Giza.
I see the same twinkle
That guided Harriet to freedom.
I see them. Beneath their masks and mischief,
Exists an authentic frustration;
An enslavement to your standardized assessments.
At the core, none of us were meant to be common.
We were born to be comets,
Darting across space and time —
Leaving our mark as we crash into everything.
A crater is a reminder that something amazing happened here —
An indelible impact that shook up the world.
Are we not astronomers — looking for the next shooting star?
I teach in hopes of turning content, into rocket ships —
Tribulations into telescopes,
So a child can see their potential from right where they stand.
An injustice is telling them they are stars
Without acknowledging night that surrounds them.
Injustice is telling them education is the key
While you continue to change the locks.
Education is no equalizer —
Rather, it is the sleep that precedes the American Dream.
So wake up — wake up! Lift your voices
Until you’ve patched every hole in a child’s broken sky.
Wake up every child so they know of their celestial potential.
I’ve been a Black hole in the classroom for far too long;
Absorbing everything, without allowing my light escape.
But those days are done. I belong among the stars.
And so do you. And so do they.
Together, we can inspire galaxies of greatness
For generations to come.

No, sky is not the limit. It is only the beginning.

Lift off.

Så starkt, så karismatiskt. Jag rycktes med i talet till den grad att jag satt och applåderade i min ensamhet när det var slut. "Education is no equalizer", I could not agree more. Vår tillgång till utbildning - våra nycklar till att kunna uppfylla vår fulla potential och hitta vårt kall - baserar sig på var vi haft privilegiet, eller den ogynnsamma lotten, att bli födda här i världen.

Jag vann jackpotten i det lotteriet. Jag föddes i Finland, väl känt för ett utbildningssystem som länge rankats bland de bäst presterande i världen. Det ska jag säga er; utomlands är det inte många som känner till mycket om Finland, men "You've got the best schools in the world, right?" är en fråga man inte sällan får. Och det är inte bara skolsystemet som är bra, utan det är dessutom gratis, vi får ett mål varm mat om dagen gratis ända till gymnasiet och om vi väljer att fortsätta till universitet/högskola/studera på annan ort blir vi betalda för att studera. Ja, nu vet jag ju att det inte är gratis, men att det finansieras med allmänna skattemedel för att utbildning värderas högt och man anser att alla bör ha samma tillgång till den oberoende av ens socioekonomiska status i samhället.

I USA är det inte ovanligt att man börjar spara pengar för att barnet skall kunna gå i bra skolor, innan eller när barnet föds. Många har inte ens möjlighet att gå på universitet för att de helt enkelt inte har råd. En stor del står med fötterna djupt i många tusentals dollar av skulder när de väl är klara med sin utbildning. Och i många andra delar av världen är en utbildning en ren och skär dröm som aldrig kommer bli sann, för att man inte har råd eller för att man är av "fel" kön.

"Vad ska du bli när du blir stor?" Att man har förutsättningar för att ens bli ställd den frågan är anmärkningsvärt. Det betyder att jag har haft möjligheten att välja och vraka, bli precis det jag vill bli om jag jobbar för det. Jag har drömt om att bli läkare sen jag var liten; nu sitter jag här och har snart gått ut mitt första år och det enda jag behövde göra var få tillräckligt goda resultat. Nu säger jag inte att det är lätt, utan att det är anmärkningsvärt att det ens har varit möjligt för mig, medan miljontals ute i världen sitter på en enorm potential de aldrig kommer kunna utveckla.

Staten planerar att skära ner på studiestödet; vilket jag förstås inte gillar och jag tycker inte utbildning är någonting man ska dra in pengar på i första hand. Samtidigt tycker jag vi ska vara enormt jävla tacksamma för det privilegium vi har. Jag studerar inte i mitt hemland och kanhända att jag inte ens kommer bidra med arbetskraft i Finland i framtiden, ändå blir jag betald mer (några tiotals euro) än de som studerar i Finland och har dessutom en högre summa garanterat studielån. Education is no equalizer; och till skillnad från miljontals andra har vi fått ett flertal olika nycklar som passar. Att hitta rätt dörr är en utmaning i sig, men vi vet i alla fall att vi har verktygen tillhanda när vi väl hittat fram.
.

onsdag 25 maj 2016

at a gasstation in arizona


  

Har du någonsin tänkt på hur en präriehund ser ut? Nähä?! Well, min tentapluggspaus tillägnas att dela med mig av denna livsviktiga information. Kom på att jag fortfarande har bilder från västkusten som jag inte delat med mig av (lovar jag kommer hålla på i ett halvår till). Denna gång får det bli dessa bilder från en random bensinmack i Arizona, tjoho!

Vår guide berättade inte vad vi skulle göra utan sa bara; ta med er crackers. Vi ba "öh, ok" men plockade åt oss crackers och gick ut på bakgården till en bensinmack mitt ute i ingenstans och där träffade vi på dehär rackarna. De ser alltså inte alls ut som hundar utan är släkt med ekorrar. De lever i små kolonier på nordamerikas slätter. De är söta, men kan vara riktigt taskiga varelser och bita till om man inte uppför sig. Mest är de rädda förstås, men med saltkex kan man få dem att komma upp ur sina hålor och sen vill de inte lämna en ifred.  

Nu vet ni! Nu ska jag fortsätta läsa om de Langerhanska öarna i bukspottskörteln och drömma mig tillbaka till västkusten.





måndag 23 maj 2016

through my phone


1. 2. Sista momentet i skolan - fördjupningsarbetespresentationen klar! (shit vilket långt ord) Härefter är det alltså bara tentaplugg kvar!


3. 4. Tackfadder-resan på fredagen i Flashback Friday-anda, jag och Johanna bjöd som tidigare nämnt på snygga emo-looks. Tycker vi lyckades rätt bra.


5. En mobilbild från vårbalen. 6. Trots det faktum att alla Uppsalas finnar och finlandssvenskar samlats på samma bar för att se VM-finalen i ishockey lyckades vi inte heja Finland till guldet. Det var lite sura miner, men vi var ändå överens om att det bäst spelande laget vann. Nya tag nästa år! Tråkigt att vi inte fick göra den vinnar-ritual jag planerat: Springa runt på Uppsalas gator och ropa "Suomi! Suomi!" Nån gång under våra år här ska det ske, eller hur lejonen?




7. 8. 9. Idag har sista veckan i Uppis kört igång och tentaplugget har börjat påriktigt. På ett sätt är jag redo för lov och att åka hem men ändå inte. Tror ändå att sommaren kommer bli bra, vi ska göra den bra eller hur? Helt sjukt att tänka att jag ska börja mitt jobb om en vecka... 

Anyways, eftersom det var så jäkla fabulöst väder satte vi oss i Stadsparken och pluggade. Finland får gärna bjuda på samma väder sommaren ut!



10. 11. NNIF spelade vårens första och sista "officiella" match och vann 4-1 mot juristerna ikväll! Jag höll mitt löfte till mig själv och gjorde ett mål, hehe. Det var så jäääääkla roligt! Konstaterade att jag förmodligen alltid kommer älska att spela fotboll, det blir fasen inte tråkigt alltså. Hoppas jag kan spela i sommar, i någon form!

söndag 22 maj 2016

NN VÅRBAL 2016

Ett axplock av bilderna jag fotade igår! Ljusstyrkan i mina objektiv orkade inte riktigt räcka till för mörkret i Norrlands lokaler, men tycker bilderna blev rätt bra ändå. Testade Emelies 50mm f 1.4 objektiv och ett köp lockar fruktansvärt mycket (nu blev det lite fotospråk, men de sista tre bilderna är fotade med 50mm!). Inte svårt att fota snygga bilder då alla är så fina!

ENJOY!

 
















Det var grymt roligt att fota, även om det är jobbigt att sitta och redigera i timmar efteråt... :)

VÅRBALSLOOK

Ännu en busy helg är (nästan) över. Igår var det tackfadder-resa med sittning ute i Jumkile-hoodsen utanför Uppsala. Temat var flashback-friday och jag och Johanna gick som emosar (bildbevis kanske kommer), inte för att vi nånsin varit särskilt emo utan för att vi ville testa på det. 

Imorse vaknade jag relativt sent, slängde i mig lite frukost och sen var det dags att dra igång vårbalsförberedelserna. Jag, Ida och Laura samlades hos Laura och gjorde oss i ordning. Hade från början inte tänkt gå på någon bal men sen blev jag tillfrågad att jobba som fotograf (= gå gratis) så jag tänkte, varför inte? Det var kul! Har tänkt tanken att söka som biträdande nationsfotograf till hösten, för att få öva upp mina fotoskills igen och komma in i nationslivet ännu mer. Det blev i alla fall en lång kväll med mycket fotande, har givetvis inte hunnit gå igenom bilderna så istället får ni se hur jag såg ut ikväll. Hade som tur tagit med mig min gamla Wanha-klänning när jag flyttade hit i höstas, sådär just in case. Och ser man på hur bra det kan va att vara lite förhands-klok. 

Helt rimligt att jag sitter här och bloggar halv tre på natten. Godnatt hörrni.



måndag 16 maj 2016

VÅRYRAN

Snyggare och mer officiella bilder från VårYran! Plockade ut några ur albumet. Tog inte med mig kameran denna gång pga orkade inte bära runt på den. Klickar ni på någon av bilderna borde ni komma till vår hemsida, ifall ni vill kika mer på den.

Jag hade i alla fall jättekul! Hoppas det syns på bilderna vilka härliga tjejer detta är :)








Moget Jennie, moget...

Alla nyinvalda!

(Dessa bilder är alltså inte fotade eller redigerade av mig, utan all cred går till Lina Andersson.)